I morgon är det första dagen på folkuniversitetet, de är ingen skola de ät där jag ska ha "kurser" lära mej mer hur man söker jobb bland annat.

Men jag är så nervös, åh.. Jag gillar verkigen inte att träffa nya människor, blir rädd :S
Är så blyg av mig.. Känns som om alla ska döma mej, och se konstigt på mej.

Tänk att ja öppnar mej för flera personer nu, som läser detta men de struntar jag i, jag erkänner mitt problem, jag är rädd och blyg inför nya människor de är så sjukt jobbigt att hela tiden va rädd för att träffa nya människor.

Just nu känner jag en press bara för detta, och får lust att ändra hela mej till ngt bättre. Jag mår inte bra när det gäller sådana saker när de gäller att möta nya männsikor, då skulle ja heldre vilja försvinna från jorden, bara så jag slipper skämmas och va rädd över hur människor ska ta mej och se på mej. Mår så dåligt inuti, jag känner en tyngd, jag mår dåligt över hur jag ser ut, det har jag gjort fruktansvärt länge, så länge jag kan minnas.. Vill bara freaking die, jag hade de bättre när jag gick i skolan samma personer, visst fanns de såna som tyckte allt dåligt  om mej. Men det är inte samma sak nu är de bara freeking nya människor, så de blir en freaking press, och känslorna väller, jag vill bara gråta, inte gå dit, jag viiiiill inte, varför gick jag med på detta?! Åhh sån dum idé, men kan inte ändra mej nu, åh vad jag kommer pinas, fy faaaaan.. Mår så sjukt illa nu, vill inte gå vill inte vara här mer.

Jag vill vara ngn annan ngn som har bra självförtroende och mår bra, och SER bra ut... FUCK!
Jag vill vara en "perfekt" person även om det inte finns, men va fan, jag vill ha en bättre kropp, och en hy som är REN inte som jag har :S Gaah.

Känner att denna kvällen blir en freaking klag kväll...

Som sagt som ni har förståt mår jag inte så bra, har haft en annan utstrålning för jag vill inte att andra ska veta, men kan inte hålla detta inom mej längre..

I går va de kalas för systrarna mina :)
De va mysigt.
Jag älskar min familj <3

Ha de!