Emelie

Känner ni någon gång att ni bara vill stänga ute omvärlden? Jag vill sätta på mig hörlurarna sätta på musiken på högsta volym och bara koppla bort allt, glömma verkligheten bara för en stund. Antigen sätta mig i ett hörn eller gå ut och gå, gå, gå...

Ibland vill jag försvinna, bli osynlig, slippa tänka.. Men verkligheten ser inte ut så, jag finns, jag syns, jag är en mamma. Jag kan inte bara försvinna, hur orättvist skulle det inte vara mot Chris?

Jag försöker verkligen att vara glad och positiv när jag är med Chris, han förtjänar det. Han behöver inte veta allt hemskt.. 

Jag säger till människor, nyfunna bekanta att jag har svårt med att känna känslor, men sanningen är att jag har svårt att känna lycko känslor, att känna känslor som att bli kär, eller så vet inte hur jag ska förklara.

Men jag är kapabel till att känna irretation, sorg, frustrerad och alla dom där känslorna som är tråkiga och förjävliga.. 

När ska det vända? Jag orkar inte med att komplicera saker, jag vill bara go with the flow, jag vill liksom inte behöva tänka på vad jag känner utan bara låta det hända..