Har aldrig känt mig så fruktansvärt lurad, han där jag berätta om i Varberg, han palla inte med min personlighet tydligen...

Första gången jag var hos honom och skulle åka hem blev jag lite nere, ni vet när man ska åka från någon som har börjat betyda något för en? Ja, iallafall så blev jag lite sådan då.. Inget mer med de, jag förklara för honom hur de låg till och varför.. 

Sen när jag var hos honom förra veckan så sa han, jag citerar "Blir du likadan som sist så kommer jag inte svara på ditt sms, bara så att du vet". Då sa jag nej jag ska inte bli sådan, jag fatta egentligen inte varför han sa så? Så iallfall, när tiden kom och vi skulle åka... Så blev jag lite nere igen, han bara nu är du sådan igen, jag bara nej de är jag inte.. Han släppte av mig vid tåg stationen då sa han Call me baby ;).. 

Sen när jag kom hem så smsa jag honom, utan svar. Jag vänta i två dagar och smsa igen, inget svar.. Så jag ringde honom på kvällen, då klicka idioten mig.. Han klara tydligen inte av mig, han har inte hört av sig.. Han sa till och med att han gillade mig jätte mycket och skit.. Snacka om att bli lurad.. Jävla as :P.

Men jag skickade ett sms om vad jag kände, de värsta är väl att jag öppnade mig för honom, fan.. Men skit samma, de finns fler fiskar i vattnet ;).. Så jag överlever :) 

Den "rätte" kommer att komma så småning om :D

Hmm, vad har jag lärt mig av de här? Jo, att jag är kapabel att känna något :)

Neehee, nu har jag 3 veckors semester, AWESOME!

Can´t you handel my personality, than get the hell from me, BITCH!

/E