Emelie

 

Jag vet att det var länge sedan jag skrev, har inte haft lust eller så, men känner att det är dags nu. 

 

Jag har så många känslor inom mig, vet inte alls vart jag ska börja. Kommer väl bli en salig röra..

Jo, jag har kommit till insikt att jag har ett stort problem med maten, hur jag ska äta för att må bra, jag är rädd för vissa saker att äta, jag är rädd för att äta ute mitt i veckan, jag är rädd för att äta mat som jag inte kan väga och få den rätta vikten.. 

 

Jag har nu skickat in en egenremiss till ätstöringsmottagningen här i Borås mycket tack vare Cicci för hon kom till mig när jag höll på att läsa om det, jag har fått kallelser som kommer äga rum i augusti, först en sjukssköterska sedan en arbetsterapeut. 

Jag är små rädd, det är läskigt för vad som kommer att ske, vad dom säger, vilken hjälp jag kan få.

Min PT säger att jag får äta vad jag vill nu på semestern, men samtidigt är jag rädd för att utmana mig själv för mycket, både för formens skull och att jag inte kommer få hjälp av ätstörningsmottagningen. 

Igår åt jag ett äpple till min kvarg som mellanmål, det har jag inte gjort på så läääänge, det var läskigt först. Sedan åt jag potatis som jag stekte i olja, så mer kollisar än vad jag brukar...

 

Min vikt är ännu en gång under 50 kg, jag vill upp till 53-55 kg ungefär, jag tränar 5 dagar i veckan man inte på samma sätt som innan då jag förstorade brösten i november, det blev lite komplikationer som ska korrigeras i november igen därav tränar jag bara ben och kondition för tillfället. Jag mådde så bra när  jag var opererad trivdes sååå i mig själv, men när det blev som det blev föll jag ner igen och min självkänsla gick i botten igen.. Men det ska ju korrigeras så nästa år kommer det vara perfekt! Hoppas jag.. Men det tror jag allt, jag ska på kontroller ofta.

 

Jag längtar docl efter att få träna överkropp, men nästa år får jag göra det, det ska bli så skönt att få bränna av ett redigt överkroppspass. 

Jag fick ett kostschema av PTn som jag skulle ha under tiden jag var opererad och inte fick träna, det schemat har jag fortsatt med, skulle ner ett par kg.. Men inte 10 kg. 

 

Jag vet inte om ni vet hur det är att lida med en ätstörning (ej fått diagnos) kanske ska skriva ätstörd istället och hjärnspöken.. Det är hemskt, men jag har kommit på vad som ger mig ångest, det är godis, så det kommer jag undvika. Midsommarhelgen gick jättebra att äta det, då blev det massa mat, alkohol, snabbmat, godis och chips. Sedan två veckor efter köpte jag också hem godis, men var inte så sugen så åt bara några få. Sen helgen som var gjorde jag det igen, åt allt ihopa men sen fy fan vilken ångets, jag tror jag har köpt det igen för att jag får och kan inte för att jag är super sugen. Så det är bättre att undvika det... Men jag vet ju att min kropp blir återställd om jag sköter kosten igen, jag är så FIXARD av vad jag väger hela tiden, det är sjukt jobbigt... Jag kan inte förklara det alls, jag kan verkligen inte det. 

 

Jag kommer att fortsätta träna som jag gör, det måste jag få göra, jag mår så bra av träning, det är inte det som är bekymmret, det är maten jag är rädd för.

 

Denna semestern är inte som dom andra semestrarna, jag har sjukt svårt att slappna av, jag vill hinna med så mycket men det känns som om energin bara tar slut emellanåt... Eller jag får typ panik eller blir stressad när jag bara sitter hemma, men jag rör på mig, jag tränar och sen har jag gjort lite ärenden. Men vill också hitta på roliga saker men det blir inte riktigt så, jag frågar ingen om dom vill ses... 

 

I morgon ska jag på kalas, just nu har jag ingen lust alls, känns bara stressand, inte för fikat mm, jag har redan sagt att jag inte ska ha något, mer det att jag vill inte säga nej till någon annan om dom frågar om vi ska ses...

 

Förra veckan var Cicci här och hjälpte mig med balkongen, fixade nätet och städade allt, tro fan att det kommer in en duva ändå.. Men idag så fick jag ut den och fixade till där jag tror den har kommit in, så nu är det bara tvätta av möblerna igen och fixa nya mattor mm så man kan sitta där.. Men det är såå tråkigt att göra det själv och jag känner blää jag orkar inte liksom. 

 

För tillfället känner jag mig även osocial, människor snapar mig, jag bara trycker bort aviserngarna utan att titta på det, jag bara känner jag ORKAR inte.. 

Allt detta skulle jag vilja säga på mitt ena instagramkonto (emelieafit) typ i min händelse, men jag är för feg, kanske det blir efter jag pratat med dom på ätströningsmottagningen.

 

Jag vill inte må så här, jag vill bara kunna leva lite... Jag vill kunna släppa kontrollen, njuta.. Leva ett normalt liv...

 

Nästa vecka har jag bokat ett rum på ett hotell i Halmstad https://www.scandichotels.se/hotell/sverige/halmstad/scandic-hallandia åt mig och Chris, så dit drar vi på måndag och myser på tisdag ska vi till Äventyrslandet som ligger i Halmstad https://www.aventyrslandet.se/, han vet inte detta ännu. Men då ska jag släppa allt med maten och träningen, bara ha det mysigt och roligt med min lilleman. Gå på restaurang på måndag em/kväll, äta en hotellfrukost på tisdagen och sedan njuta hela dagen av allt. Bara att få se han le och må bra, jag ser framemot detta. Träna kan jag göra sen, det kommer bli mycket steg på tisdagen. Träningen finns kvar och behöver liksom inte kompensera det på något sätt... 

 

Head up, stay strong, fake smile, move on.